Ska vi kalla Lådan Svampbob?

Det här att min mamma ringer mig efter tre eller fyra glas vin är fortfarande inte okej.

Tanken är att denna dag ska tillbringas i skogen i jakt på svamparellerna, men jag funderar lite på om inte det här med barnafödande närmar sig. Jag har haft jordens förvärkar här på morgonen. Det är ju stabilt med tanke på att Smulan var ute på krogen till tre inatt. Ja ja, klockan är bara sju på morgonen, jag hinner fundera över detta innan tanten ringer.

Sist vi var ute och svampade med min kära mor ballade Bus ur i bilen in mot stan och kräktes ner halva baksätet. Hon var snart pigg och glad igen, men klagade så snart vi åkte igen. Samma visa här om dagen då vi åkte och handlade (inget kräksande, men klagande och tydliga önskemål om att vi åkt färdigt). Det är nog bara att inse att hon i och med sin tvåårsdag blivit åksjuk. Dom säger att man ska åka mycket och ofta ändå, men det tar ju emot att ge sig ut på små skogsvägar om hon inte mår bra av det..

Nu kör vi tycker jag

Idag var jag till barnmorskan, näst sista inbokade träffen där. Dock var vi båda eniga om att det där sista besöket kan vi skita i. Det är lika bra jag föder barn innan det. Idag har i alla fall mina underbara vänner Anna och Andreas fått en liten Sigrid! Livet i Ljungsbro kommer aldrig bli det samma.

Jag börjar bli trött på riktigt och det känns som jag ska försöka vila en del för nästa vecka tycker jag det är dags för bäbis. Jag har fått Bus att prata med magen och också förklara att det är dags för bäbisen att komma ut nu. Idag inhandlade jag också hallonbladste (jag tror inte det hjälper, men det fördröjer inte heller en förlossning).

Kanske är jag en dålig människa, men jag hoppas verkligen att Lådan inte växer upp och blir lite aktiv och styrig som Bus är. Jag vet inte vad jag ska göra när tålamodet tryter. Nu får fan regnet hålla sig borta för mellan hemmets fyra väggar kan jag inte tillbringa en hel dag med världens bästa Bus.

Ja ja, väskan är packad, spjälsängen monterad, nu väntar jag bara. Jag vet ju i alla fall att min fina man är hemma tio dagar när jag fött barn.

Ja just det, jag ska ju ha barn snart.

Lite så känns det. Det börjar liksom bli allvar nu. Nästa vecka ska vi ta och ställa upp spjälsängen och lokalisera lite babykläder. Jag ska också ta och packa den där väskan som man ska ha med. Jag ska ta med lite underkläder och bindor som man kan gå i utan att dem syns genom byxorna. Kläder i form av en onepiece och nått par mjukisbyxor, en tandborste, bjöjor och lite kläder och en mössa till Lådan. Jag hoppas verkligen att allt går bra och vi får åka hem efter sex timmar.

Nu har jag också börjat förbereda mig mentalt på det här med förlossning som jag inte alls är sugen på. Det är ju en väldigt kort tid sett till mitt liv och jag betvivlar inte för att ögonblick att jag ska fixa det men jag är helt enkelt inte sugen. Jag hoppas jag har ett par veckor på mig så jag kan bli lite mer taggad inför just det.

Angående en helt annan sak.. Min mamma har ju återinfört den man hon levde med för 10 år sedan i sitt liv. Hon är som en förälskad tonåring och jag är väldans glad för hennes skull, men under tre veckors semester (som hon har) har jag sett henne midsommarafton och en kortis igår. Istället leker hon arbetsläger, först hemma hos Pettson och nu i vårt sönderstormade båtskjul. Kanske är det det att jag helt enkelt håller på att få fnatt på att vara hemma med Bus hela dagarna och det skulle vara guld om hon kunde ge oss en dag så jag får lite avlastning. Trots att jag hatar att spela gravidkortet så ÄR jag höggravid och därmed trött och långsam och jag har en väldigt aktiv tvååring. Jag är så glad att min vän Sandra finns och tur i oturen att hon är lite ynklig och behöver aktiveras. Det uppdraget tar vi gärna på oss.

Snart är det dax!

Halva ledigheten innan planerad bäbis har nu gått.. Ärligt talat håller jag på att få hjärnblödning på att vara hemma med Bus hela dagarna men nu är det som det är och denna vecka stängde dagis för sommaren. Världens bästa Sandra har i alla fall semester nu så jag har nån att leka med och som kan avlasta lite. Bus är världens finaste unge, men hennes energi är helt enorm och jag är tjock och trött.

Jag har gått och adopterad vår nya granne. Jag har i alla fall kompisar och en man som är hemma flera dagar i veckan. Hon bor här med sin man och deras tvååring och de är nyinflyttade från Tyskland. Hon känner ingen och har bara sin lilla Lovisa att hänga med hela dagarna. Jag har till och med lyckats rekrytera dom till vårt fina dagis!

Det här med att det snart är dags att föda barn har just börjat gå upp för mig. Här om natten låg jag och fantiserade om förlossningen (ja, det är sjukt) och jag har insett att nästa vecka mpste vi nog ta och montera spjälsängen och packa upp lite kläder och så..

Det är allvar nu helt enkelt :)