Mitt barn, andras ungar

Så har julen kommit och gått hem igen. (Dock kvartår vissa spår så som pappersstjärnan i vardagsrumsfönstret och ett litet överpyntat pepparkakshus samt ett stort jävla ogräs med glitter och krafs i.)

Det var trevligt. Vi var ju vuxna och hade jul här med min mamma, min mormor, Smulans föräldrar, hans storasyster med man och deras tre barn. Vi åt mest. Som sig bör. Bus fick obscent mycket klappar.

Det där Buset är den mysigaste unge jag vet, men hon är ett hår av hin ibland. Nu har hon lyckats dra med sin jämnåriga dagiskompis Visa i sina upptåg. Dom smyger iväg och stänger in sig på toa. Där tvättar dom håret och proppar toaletten full av papper, sen spolar dom så det svämmar över. Jag är inte helt stolt när jag hämtar på dagis.

Lillfis är världens gladaste Lillfis. Det är bara det här med kräkset som jag är lite trött på. Men vi har i alla fall fått nöjet att se vår BVC-tant frångå alla nya rekommendationer kring amning och tillägg och mat. Vi ska ge henne gröt och lite mat i små portioner så hon inte tappar mer i viktkurvan. Idag fick hon potatis och palsternackspuré. Tur för henne att hon inte spydde upp det, för set stank apballe bara hon rapade.

Sen jag fick barn har jag oändligt mycket mer tålamod med skrikande bar och liknande. Förutom att jag vet att dom får spelet ibland trots att man måste storhandla eller åka spårvagn njuter jag en hel del också. Den här gången är det inte min avkomma som beter sig. Lite så var det idag då Busets dagiskärlek var här och efter en osedd incident då de båda sa att han slagit mitt Bus hysteriskt vägrade säga förlåt. Det tog i runda slängar en timme att få hur honom det ordet. Då ler jag i mjugg (heter det så?). Mitt barn sa föråt förut när det var hon som slog.. (sen kan vi ju prata om det här med att slåss i det stora hela, men i alla fall.

Efter att desperat väckt Smulan klockan halv ett en natt här i veckan då jag insåg att jag bara måste få ligga lite får jag nog inse att det här med ägglossningar och tillhörande jobbigheter med stor sannolikhet är tillbaka. Hur gärna jag än skulle vilja hör det inte till mitt normala beteende att inte kunna sova på grund av kåthet. Smulan log och sa -Då vet du hur jag känner mig.

Tillbaka i verkligheten

Jag tänkte dra ner lite på amningen och så helt plötsligt så ammar jag bara Lillfis på nätterna (om ens det. Det är nog läge att köpa lite pepparmyntste för att få stopp på mjölken. Det är ju värdelöst att gå runt och läcka men inte kunna ge henne ett helt mål mat.

Insåg också här om dagen att jag har rätt till samma föräldrapenning som jag hade med Bus då jag lyckats föda barn ganska tätt. Grattis mig! Försäkringskassan kastar ca 8000 på mig i extra utbetalning och höjer min ersättning per dag med nästan 200 kronor. Inte för att det riktigt behövs då jag bara behövde nämna för min kära moder att jag dragit ner på amningen så ringer telefonen. Jag har officiellt börjat arbeta igen. I Februari går jag på mina fasta helger igen. Hur i helvete vi ska lösa det var sjätte vecka då våra helger krockar har jag inte en susning om. Men det ska nog ordna sig det med.

Bus fortsätter att pröva vårt tålamod här hemma. Hon är världens bästa unge och jag hatar att höra mig själv höja rösten gång på gång på gång för att hon inte lyssnar. Det är läge att införa en riktig "time outplats". Nu när jag sitter här och skriver och Smulan är på jobbet inser jag att det är dags för familjeråd i största allmänhet.

Det där julen närmar sig också med stormsteg. Vi måste köpa oss en julgran snart. Kanske fredag.. Och sen är det bara att städa vidare, snart är det över :)