Att tappa bort sitt Bus

Det var vad jag gjorde igår. Tappade bort Bus. På stan. Eller mer så att hon på rent jävulskap drog ifrån mig in på Aléns, men det gör inte saken lättare. Hon var lika borta för det.

Direkt insåg jag att det var lönlöst att jaga efter henne med stora vagnen så det lämnade jag (med Lillfis i) fort som attan hos några säljande ungdomar utanför och så gick jag in för att med våld hämta mitt barn. Men hon fanns ju liksom inte där.. Den där paniken som jag så många gånger sett hos föräldrar med försvunna barn på jobbet var helt plötsligt min panik. Bus är envis, modig och fullständigt tossig så jag insåg direkt att hon skulle kunna vara var som helst. Tillbaka ut till de två ungdomarna som nu extraknäckade som barnpassare och snabbat förklara läget, sen tillbaka in. Runt runt bland hyllorna, ner för rulltrappan ropa och leta, leta och ropa, upp igen och så på vägen föröka fråga personalen och alla dessa kunder som av nån anledningen envisades med att trängas i butiken. Det tog cirka tio minuter så kommer en av säljarna och sa att Nu tror jag hon är där uppe. Vis vagnen står ett lyckligt Bus med inte en utan fen fula oranga isskrapor som det står Folkbladet på i handen.

Det krävdes en stor portion självbehärskning för att inte få ett urbrott utan istället tala om att mamma blir rädd och ledsen när Bus försvinner.

Idag drog hon igen. På julmarknaden i värmekyrkan. Vi var på väg utåt men helt plötsligt tog hon sats och sprang runt ett hörn genom folkströmmen på väg in och ut genom två dörrar kiknande av skratt. Vad gör man då?

Är det meningen att jag inte ska kunna röra mig ensam ute med två barn? Nu var ju Smulan med och tog vagnen med Lillfis, men jag kan ju inte bara lämna henne hur som var som helst när Buset sticker.

Hon är världens finaste och jag envisas ju med att säga att det är bättre att hon är självständig än hänger mig i kjolarna hela dagarna, men iblan önskar jag att hon höll sig lite närmare. På allvar hoppas jag Lillfis blir lite lugnare. Jag vet faktiskt inte hur man pallar två vilddjur.

Bajsdag

Smulan jobbar dygn och den här dan gick åt skogen redan kvart över sex när Bus vaknade sen blev det liksom bara värre.. Körsbäret på kakan var när jag tappade bort Bus på stan. Att jaga en 2,5åring som är fullständigt försvunnen samtidigt som man (jag) lämnat Lillfis hos främmande försäljare. Jag fick hjärtsnörp ett par gånger om. När hon dök upp efter typ tio minuter hade hon lyckats få tåg på inte en, utan fem stycken isskrapor.

Jag är så trött och jag känner att 80% av allt jag säger är skäll. Idag är ett jävligt dåligt datum!

Vi här ändå varit på jättetrevligt kalas hela eftermiddagen, men det känns som en parentes.