Inskrivna!

En del människor är märkliga, senast min gynekolog. Vid inskrivningen på mödravården fick jag också träffa doktorn för jag har ju lite dålig koll på det här med när sista mensen var..

Han frågar helt sonika när jag tog ett graviditetstest och efter mitt svar bedömde han att jag var i vecka 10. När jag då sa att jag tror jag hade en blödning sista veckan i oktober funderade han lite och snurrade på sin snurra och sa att då var det ju kanske så att jag var i vecka 13..

Hur kan man bedöma hur gravid någon är utifrån när man tog ett test? En del människor är ju dönojjiga och tar det samma dag som mensen ska komma och andra kan ju vänta i tre månader.

Det är lite som Daniel skrev om där man beräknar när befruktningen skett utifrån barnets födelsevikt. Galet helt enkelt.

Day 10 – What you wore today

Eftersom jag inte ens vill veta att jag inte längre kommer i mina jeans (jag vägrar helt enkelt att prova) så varierar jag mellan mycket rosa mjukisbyxor hemma och svarta mjukisbyxor ute i verkligheten. Idag när det är plusgrader kom mina röda vattentäta skor fram också. Jag kan tillägga att det är tur att jag inte tog mig för att hämta ut ett bar mindre jobbyxor. Dom kan jag ha i alla fall och på mitt jobb behöver man bara ha privata brallor en dag för att graviditetsryktena ska sätta igång.

Day 09 – Your beliefs

Det här med tro är ju inte helt enkelt. Själva poängen är ju att det handlar om övertygelse helt utan bevis.

Jag konfirmerade mig när jag var femton. Eftersom jag var lite rebellisk av mig försökte jag undvika själva konfirmationen, men då fick mamma spelet. Hon är dock en vis kvinna så jag var inte döpt. Jag döptes därmed i samband med min konfirmation.

När jag var runt 19 kanske 20 år gick jag ur svenska kyrkan. Jag kände mig lite som en hycklare att vara med i ett trossamfund när jag saknar tron. Jag har dock insett att jag söker mig till kyrkan när saker och ting övergår mitt förstånd. Tydligast vid tsunamikatastrofen i Thailand. Jag känner ingen som var där, men omfattningen och förödelsen var så stor. Men jag tror inte att det var Gud jag sökte, mer en plats där man fick stanna upp och våga känna efter.

Jag ville hemskt gärna gifta mig i kyrkan, men det hade inte med Gud att göra, utan handlade om min önskan om ett vackert rum till vigseln. Det verkade enklare att hitta en kyrka än att styra upp detta med borglig vigselförrättare och hitta en plats.

Jag vill gärna tro. Jag tror att tro skänker människor en trygghet och styrka som jag avundas. Men samtidigt så föraktar jag tro som undanflykt för eget ansvar.

Gud är kvinna och hon har humor. Min tro har väldigt lite att göra med kyrkor

Lådan i magen :)

Jag är sjukt trött på att vara konstant illamående. Jag kräks inte, vet inte ens om det är nått att vara glad över..

Jag har ju ägnat hösten åt att äta en massa strunt, vilket innebär att jag är tjock. Det bådar ju inte gått för någon som gick upp 35 kilo förra gången det gjordes barn.

20/1 är det dags för inskrivning på MV. Vi tror att det är v12 då, typ.. Tills dess ska jag sluta röka.

Day 08 – A moment

Jag skulle kunna tala om barnafödande eller denna ganska misslyckade julafton då min mormor kräktes och svimmade vid julbordet (vilket följdes av ambulans och en lite däven stämning..)

Men istället är det en liten obetydlig händelse som utspelade sig på nattklubben Otten för typ 10 år sedan. Jag tänker fortfarande på den här killen ibland och undrar om han är/var medveten om hur lätt det kan vara att påverka en annan människa. Eller så vara han bara hög, vad vet jag?

I vilket fall så lallade jag runt ensam med min drink när en lång, smal och ganska söt kille tar tag i mig, synar mig och spänner ögon i mig. Det är allvar nu, det känner jag. Du ser ut som en prinsessa, säger han. Jag blir rätt paff, men jag hoppas (minns inte riktigt) att jag ler och säger tack. Han ler och och säger allvarligt; Det kommer gå bra för dig. Sen vände han och gick.

När jag undrar om jag ska komma vidare i livet och känner mig lite nere så brukar jag tänka tillbaka på den här händelsen och hur säker denna snubbe var på det han sa. Jag brukar komma fram till att jag har det bra och enda anledningen till att jag inte har det "bättre" är min egen lathet.