Det här med att ha två barn...
Det är fan inte helt lätt. Jag tror jag lämnar ämnet där.
Bus är i vilket fall världens härligaste storasyster. Hon pussar och kramar och vill ha Lillfis i knät. Men nu har hon verkligen börjat härmas i hur man tar hand om en bäbis. Hon ammar och byter blöjor på Skrållan. Precis som Lillfis så kräks Skrållan en hel del, ur både näsa och mun. Men Bus och torkar upp hitte-på-kräkset och klappar på huvudet. Det är så man skrattar sig harmynt.
Bus blir ju mer och mer självständig. Hon leker själv på sitt rum, plockar undan sin disk och har så smått börjat kissa på toaletten/pottan. Men jag måste ju inse att när hon klarar sig ordentligt (typ så man kan ligga kvar i sängen en timme på morgonen) då är Lillfis så stor så hon börjar klättra och leva rövare helt okontrollerat. Det kommer en tid då dom båda är stora, men det känns avlägset.
Jag har enligt en god vän drabbats av andra-barnet-syndromet då jag tycker jag gått hemma i evigheter. Hur länge kan man vara mammaledig? Borde jag inte börja jobba? Dagisdax snart? Lillfis är sju veckor gammal. Jag får inse att dt är ett par månader kvar att gå hemma..
Och så kanske man skulle börja ligga lite snart?
