Eftersom Smulan är på pappapub så passar jag på att kanske komma i fatt. Nytt ämne.
Han heter Niklas och har världens krulligaste hår. Han har bröst och bringa som en corn flakes-flinga. Det var stormigt men samtidigt sådär öppet och ärligt som det bara kan vara med första kärleken, innan man har förstånd att dölja sig (om så bara en pytteliten bit) för att ha något kvar när kärleken försvinner.
Ibland kände jag att han hade mer koll på sig, mig och världen än vad jag hade. Jag har upplevt den känslan med andra senare också, men jag vill gärna tro att dom människorna är som jag..
När jag gifte mig i somras var det Niklas som var bröllopsfotograf. Livet är märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar