Day 03 – Your parents

Dag tre eller fem eller elva, vad fan vet jag. Men mina föräldrar är dom samma..

Min far, vi kan kalla hon om Bernt, för det heter han. Kan ske till och med Bernta för det är lite med "han" liksom. Tror jag.. I vilket fall som helst lämnade han min mamma och mig när jag var 6 månader. Bernta gav sken av att vara en villig pappa. Han lånade mig av mormor en lördag just när han och mamma gjort slut (nej don var inte gifta). Som en god far lämnade han tillbaka mig på avtalad tid och bad att få leka med sin fantastiska dotter även dagen därpå. Tider bestämdes och min mrmor var glad att denna märkliga man som hennes dotter gjort barn med faktiskt ställde upp. Men han kom aldrig den där dagen därpå.. Sen dess har jag aldrig umgåtts med min pappa Bernta. Hos min farmor och farfar träffade jag dock min (halv)storasyster Jenny. Sen trillade min (halv)lillebros Thommie in och nu är det så att jag har fyra halvsyskon. Ingen av oss har samma mamma. Dom gånger jag de senaste åren träffat Bernta så kommer jag alltid hem och försöker få min mamma att förklara vad hon gjorde med denna raggar-loser? Det var ju inte ens ett one night stand, dom var ju för fan förlovade! Hon säger att han var snygg och trevlig, problemet är att har fullständigt undgått all form av utveckling de senaste 31 åren.

Min mamma har slitit som ett djur. När jag var barn jobbade hon som croupier på en nattklubb, hon har jobbat som undersköterska inom långvården och nu är vi arbetskamrater på ICA. Jag har inte på något vis varit tacksam, mest nog bara en pain in the ass för min mamma. Jag fick nån gång i sex/sju-årsåldern för mig att var adopterad (fast jag förhoppningsvis bara var sjukt dåligt planerad). Detta ledde till att jag fram till 15 års ålder ALDRIG kallade mamma för mamma. Hon hette Kristin, både när jag tala om henne och till henne. Jag kan inte för mitt liv förstå hur jävla ont det måste göra.

Sen jag kravlade upp ur knarkträsket och tog tag i mitt liv har vi fått en riktigt bra relation. Det enda som grusar den är när hon ringer på kvällarna efter två kanske tre glas vin. Jag har inte längre jätteångest över min mammas drickande (vilket jag hade på högstadiet) men jag tycker det är skitjobbigt att prata med henne när hon har druckit en sketen tisdag. Kanske har det att göra med de vinkvällar hon hade hemma med tjejkompisarna när jag var liten...

Smulan och jag kallar min mamma och min mormor för mina föräldrar. Jag har alltid hängt hos mormor och morfar när mamma jobbat när jag var liten. Mormor gav mig varm mjölk när jag inte kunde sova och lärde mig lägga patiens. Nu är det bara mormor och mamma kvar, och så jag och min fantastiska familj.