Buset börjar bli stor.
Flera föräldrar på dagis säger att det är så himla roligt att få följa henne i utvecklingen och nu går det framåt. Hon babblar på som tusan, i somras var det bara tre-ords-meningar, men nu är det långa haranger. Något jag längtat efter är också numera möjligt; Hon leker själv. På sitt rum. Svårigheten i detta är ju att inse att hon faktiskt bara är två år, inte fem. Hon är för liten för att resonera med, hon orkar inte och kan inte allt. Till hennes stora glädje ser det ut att bli ett besök på Busfabriken i helgen. Som hon tjatar och längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar