Mitt barn, andras ungar

Så har julen kommit och gått hem igen. (Dock kvartår vissa spår så som pappersstjärnan i vardagsrumsfönstret och ett litet överpyntat pepparkakshus samt ett stort jävla ogräs med glitter och krafs i.)

Det var trevligt. Vi var ju vuxna och hade jul här med min mamma, min mormor, Smulans föräldrar, hans storasyster med man och deras tre barn. Vi åt mest. Som sig bör. Bus fick obscent mycket klappar.

Det där Buset är den mysigaste unge jag vet, men hon är ett hår av hin ibland. Nu har hon lyckats dra med sin jämnåriga dagiskompis Visa i sina upptåg. Dom smyger iväg och stänger in sig på toa. Där tvättar dom håret och proppar toaletten full av papper, sen spolar dom så det svämmar över. Jag är inte helt stolt när jag hämtar på dagis.

Lillfis är världens gladaste Lillfis. Det är bara det här med kräkset som jag är lite trött på. Men vi har i alla fall fått nöjet att se vår BVC-tant frångå alla nya rekommendationer kring amning och tillägg och mat. Vi ska ge henne gröt och lite mat i små portioner så hon inte tappar mer i viktkurvan. Idag fick hon potatis och palsternackspuré. Tur för henne att hon inte spydde upp det, för set stank apballe bara hon rapade.

Sen jag fick barn har jag oändligt mycket mer tålamod med skrikande bar och liknande. Förutom att jag vet att dom får spelet ibland trots att man måste storhandla eller åka spårvagn njuter jag en hel del också. Den här gången är det inte min avkomma som beter sig. Lite så var det idag då Busets dagiskärlek var här och efter en osedd incident då de båda sa att han slagit mitt Bus hysteriskt vägrade säga förlåt. Det tog i runda slängar en timme att få hur honom det ordet. Då ler jag i mjugg (heter det så?). Mitt barn sa föråt förut när det var hon som slog.. (sen kan vi ju prata om det här med att slåss i det stora hela, men i alla fall.

Efter att desperat väckt Smulan klockan halv ett en natt här i veckan då jag insåg att jag bara måste få ligga lite får jag nog inse att det här med ägglossningar och tillhörande jobbigheter med stor sannolikhet är tillbaka. Hur gärna jag än skulle vilja hör det inte till mitt normala beteende att inte kunna sova på grund av kåthet. Smulan log och sa -Då vet du hur jag känner mig.