Jag vet, som att fejjan skulle kunna bidra med något positivt i världen? Men det tycker jag! Jag tror det är kombinationen av att snoka i andras liv och få utlopp för mina egna exhibitionistiska sidor som tilltalar mig. Jag har många gånger letat efter gamla, ja pojkvänner och ragg på internet. Jag vill liksom veta vad det blev av dom här människorna sen våra vägar skildes.
Kanske är det för att det är snubben som tog min oskuld eller så är jag bara ute efter att gotta mig i andras olycka, men just Han har jag funderat mycket på under åren. Han försvann från stan och jag vet att han bodde på någon form av behandlingshem ett tag. Det var kanske inte en svärmorsdröm det här som du kanske förstår men jag var tjej och ville ju "finnas där" för honom. De senaste åren har mitt sökande varit som en blandning av tvånget att titta på en bilolycka och lusten att klappa värdens fulaste hund. Jag vet inte varför jag inte riktigt tagit till mig möjligheten att det blivit folk av den här killen...
Jag skriver det här för att han hittat mig på Facebook nu och jag känner inte att tillgången till hans info och profil släcker min fullständigt sjuka illvilliga nyfikenhet. Smulan säger att jag är ond som vill gotta mig andras olycka, men det är mer att jag.. Eller han kanske har rätt..
Jag vill ju liksom inte återuppta kontakten utan bara snoka för att tillfredsställa skvallertanten i mig. Jag tror helt enkelt jag är lite av en dålig människa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar