Jul

Jag vet, frosten är inte här än och man kan fortfarande plocka svamp men innan vi vet ordet av är det jul igen. En grej med att vara vuxen är ju att man gör lite som man vill, men samtidigt förväntas man vilja något, ställa upp eller i alla fall stå för sitt val. Vi (som i jag och Smulan) har då fått den briljanta idén att vi ska ha julfirande här. Som i hemma hos oss. Det här kommer vi få ångra så jävla hårt.

Vi firar tillsammans, min och Smulans familj. Eller om man ska vara ärlig så försvinner min familj liksom i mängden av Smulans familjemedlemmar. Vi bor störst, eller i alla fall med störst yta för social samvaro. Vi har i alla fall ett barnrum (och eftersom vi har de enda små barnen är det skönt att det finns leksaker och plats för dom med eventuella barnvakter i kusinform).

Min mamma och min mormor och vem vet, kanske min nya pappa utgör min del av gästlistan. Från Smulans sida kan vi räkna med 12 personer. Det blir nog bra det här...

det här med två..

Det här med att ha två barn...

Det är fan inte helt lätt. Jag tror jag lämnar ämnet där.

Bus är i vilket fall världens härligaste storasyster. Hon pussar och kramar och vill ha Lillfis i knät. Men nu har hon verkligen börjat härmas i hur man tar hand om en bäbis. Hon ammar och byter blöjor på Skrållan. Precis som Lillfis så kräks Skrållan en hel del, ur både näsa och mun. Men Bus och torkar upp hitte-på-kräkset och klappar på huvudet. Det är så man skrattar sig harmynt.

Bus blir ju mer och mer självständig. Hon leker själv på sitt rum, plockar undan sin disk och har så smått börjat kissa på toaletten/pottan. Men jag måste ju inse att när hon klarar sig ordentligt (typ så man kan ligga kvar i sängen en timme på morgonen) då är Lillfis så stor så hon börjar klättra och leva rövare helt okontrollerat. Det kommer en tid då dom båda är stora, men det känns avlägset.

Jag har enligt en god vän drabbats av andra-barnet-syndromet då jag tycker jag gått hemma i evigheter. Hur länge kan man vara mammaledig? Borde jag inte börja jobba? Dagisdax snart? Lillfis är sju veckor gammal. Jag får inse att dt är ett par månader kvar att gå hemma..

Och så kanske man skulle börja ligga lite snart?

Välkommen till världen Lådan!

Så har Lådan hittat ut!

Det var iof ett par dagar sedan, men att amma konstant och ha en tvååring som är helt vild ger inte mycket fritid.

Det var en oförskämt enkel och snabb förlossning, tolv timmar efter inskrivning var vi hemma igen med vårt lilla knyte. Knytet blev en tjej och allt namnvelande var i onödan då vi nu bestämt oss för att hon heter Idun, det första namn som vi enades om som förslag för flera veckor sedan. Vi kallar henne dock för Lillfis för de överjävliga stinkande brakarna hon lägger.

Bus hade växt tre decimeter och blivit tio kilo under tiden vi var på förlossningen. Hon känns så himla stor nu så det känns helt bisarrt att lyfta upp henne på skötbordet.

Denna natt var i alla fall någorlunda mänsklig. Igår natt vaknade Lillfis en gång i timmen mellan 21 och 04 för mat och så tar det en stund att amma och somnade om så jag sov i tjugominutersintervaller hela natten. Det är inte okej. Men på tisdag ska Bus gå på dagis. Just nu skulle jag kunna lappa till nån som säger att man ska sova när bäbisen sover. Vad fan ska alla människor med barn innan göra?

Ska vi kalla Lådan Svampbob?

Det här att min mamma ringer mig efter tre eller fyra glas vin är fortfarande inte okej.

Tanken är att denna dag ska tillbringas i skogen i jakt på svamparellerna, men jag funderar lite på om inte det här med barnafödande närmar sig. Jag har haft jordens förvärkar här på morgonen. Det är ju stabilt med tanke på att Smulan var ute på krogen till tre inatt. Ja ja, klockan är bara sju på morgonen, jag hinner fundera över detta innan tanten ringer.

Sist vi var ute och svampade med min kära mor ballade Bus ur i bilen in mot stan och kräktes ner halva baksätet. Hon var snart pigg och glad igen, men klagade så snart vi åkte igen. Samma visa här om dagen då vi åkte och handlade (inget kräksande, men klagande och tydliga önskemål om att vi åkt färdigt). Det är nog bara att inse att hon i och med sin tvåårsdag blivit åksjuk. Dom säger att man ska åka mycket och ofta ändå, men det tar ju emot att ge sig ut på små skogsvägar om hon inte mår bra av det..

Nu kör vi tycker jag

Idag var jag till barnmorskan, näst sista inbokade träffen där. Dock var vi båda eniga om att det där sista besöket kan vi skita i. Det är lika bra jag föder barn innan det. Idag har i alla fall mina underbara vänner Anna och Andreas fått en liten Sigrid! Livet i Ljungsbro kommer aldrig bli det samma.

Jag börjar bli trött på riktigt och det känns som jag ska försöka vila en del för nästa vecka tycker jag det är dags för bäbis. Jag har fått Bus att prata med magen och också förklara att det är dags för bäbisen att komma ut nu. Idag inhandlade jag också hallonbladste (jag tror inte det hjälper, men det fördröjer inte heller en förlossning).

Kanske är jag en dålig människa, men jag hoppas verkligen att Lådan inte växer upp och blir lite aktiv och styrig som Bus är. Jag vet inte vad jag ska göra när tålamodet tryter. Nu får fan regnet hålla sig borta för mellan hemmets fyra väggar kan jag inte tillbringa en hel dag med världens bästa Bus.

Ja ja, väskan är packad, spjälsängen monterad, nu väntar jag bara. Jag vet ju i alla fall att min fina man är hemma tio dagar när jag fött barn.

Ja just det, jag ska ju ha barn snart.

Lite så känns det. Det börjar liksom bli allvar nu. Nästa vecka ska vi ta och ställa upp spjälsängen och lokalisera lite babykläder. Jag ska också ta och packa den där väskan som man ska ha med. Jag ska ta med lite underkläder och bindor som man kan gå i utan att dem syns genom byxorna. Kläder i form av en onepiece och nått par mjukisbyxor, en tandborste, bjöjor och lite kläder och en mössa till Lådan. Jag hoppas verkligen att allt går bra och vi får åka hem efter sex timmar.

Nu har jag också börjat förbereda mig mentalt på det här med förlossning som jag inte alls är sugen på. Det är ju en väldigt kort tid sett till mitt liv och jag betvivlar inte för att ögonblick att jag ska fixa det men jag är helt enkelt inte sugen. Jag hoppas jag har ett par veckor på mig så jag kan bli lite mer taggad inför just det.

Angående en helt annan sak.. Min mamma har ju återinfört den man hon levde med för 10 år sedan i sitt liv. Hon är som en förälskad tonåring och jag är väldans glad för hennes skull, men under tre veckors semester (som hon har) har jag sett henne midsommarafton och en kortis igår. Istället leker hon arbetsläger, först hemma hos Pettson och nu i vårt sönderstormade båtskjul. Kanske är det det att jag helt enkelt håller på att få fnatt på att vara hemma med Bus hela dagarna och det skulle vara guld om hon kunde ge oss en dag så jag får lite avlastning. Trots att jag hatar att spela gravidkortet så ÄR jag höggravid och därmed trött och långsam och jag har en väldigt aktiv tvååring. Jag är så glad att min vän Sandra finns och tur i oturen att hon är lite ynklig och behöver aktiveras. Det uppdraget tar vi gärna på oss.

Snart är det dax!

Halva ledigheten innan planerad bäbis har nu gått.. Ärligt talat håller jag på att få hjärnblödning på att vara hemma med Bus hela dagarna men nu är det som det är och denna vecka stängde dagis för sommaren. Världens bästa Sandra har i alla fall semester nu så jag har nån att leka med och som kan avlasta lite. Bus är världens finaste unge, men hennes energi är helt enorm och jag är tjock och trött.

Jag har gått och adopterad vår nya granne. Jag har i alla fall kompisar och en man som är hemma flera dagar i veckan. Hon bor här med sin man och deras tvååring och de är nyinflyttade från Tyskland. Hon känner ingen och har bara sin lilla Lovisa att hänga med hela dagarna. Jag har till och med lyckats rekrytera dom till vårt fina dagis!

Det här med att det snart är dags att föda barn har just börjat gå upp för mig. Här om natten låg jag och fantiserade om förlossningen (ja, det är sjukt) och jag har insett att nästa vecka mpste vi nog ta och montera spjälsängen och packa upp lite kläder och så..

Det är allvar nu helt enkelt :)